Kelaterande medel hänvisar i allmänhet till läkemedel som förhindrar kelatbildning. De hänvisar vanligtvis till en eller flera metalljoner som kombineras med vissa metalljoner för att förhindra absorption eller frigöring av metalljoner, och därmed uppnå effekten av att förhindra förgiftning.
Kelateringsmedel används huvudsakligen för att förhindra läkemedelsutfällning, och inkluderar vanligtvis katjoniska kelatbildare, anjoniska kelatbildare, etc. De katjoniska kelatbildande medlen inkluderar huvudsakligen dinatriumetylendiamintetraacetat, deacetyllanosinhydrokloridinjektion, etc., medan anjoniska kelatbildare huvudsakligen inkluderar trialuminiumhydroxid, magnesiumhydroxid , etc. Dessa kelatbildare orsakar i allmänhet inte skada på människokroppen, men om patienter använder dem under en längre tid kan de orsaka överskott av metalljoner i kroppen, vilket leder till metallförgiftning. Patienter kan uppleva illamående, kräkningar, yrsel och andra symtom. Det rekommenderas att patienter använder medicin för behandling under ledning av en läkare och bör inte blint ta medicin på egen hand för att undvika obehag som orsakas av felaktig medicinering.
Dessutom måste patienterna vara uppmärksamma på att undvika att äta mat som innehåller metalljoner, såsom kelp, tång, etc., under perioden för användning av kelatbildande medel, för att inte påverka effekten av läkemedlet. Samtidigt måste patienterna vara noga med att undvika att äta kryddig och irriterande mat, såsom chilipeppar, Sichuan-pepparkorn, etc., under användningen av kelatbildande medel, för att inte påverka effekten av läkemedelsbehandling. Om patienten utvecklar symtom på obehag, rekommenderas det att söka medicinsk behandling i tid.